Flertalet har upplevt sig manade att ge all hjälp de kan med våra framtida ekonomiska beslut. Vanligtvis finner jag detta intressant, om nu båda parter på ett sunt och värdigt sätt kan hålla diskussionen igång genom växelvist givande och tagande. Spörsmålet jag nyligen hade med en bekant kan dock inte sägas tillhöra ovan nämnda kategori. Denna person, en kvinna motsatte hela idén med att investera pengar i något som i framtiden kan generera i passiv inkomst. Trots mina genomtänkta och rätt avvägda motargument stod hon oberörd, jag upplevde henne nästan manisk i hennes egen övertygelse.
I skrivande stund är vårt upplägg inte helt klart men en sak är säker och det är att vi vill att pengarna ska få jobba och inte enbart bo på banken, vilket var hennes förslag. Aktier kan man inte lite på, fastigheter kan förlora i värde, hennes argument tog aldrig slut. Under ett av hennes utlägg var jag redo att ge upp när jag insåg att vår rådande situation kanske givit henne möjligheten att se sig själv i vår sits. Jag tog tillfället i akt under hennes upprepande predikan att föreställa henne med röda skor och hur the yellow brick road bara låg där och väntade.
Diskussionen gick mot sitt slut och jag tror att jag fick henne på gott humör. Själv har jag inte blivit ett uns klokare.
Jag håller inte med, men kan ändå förstå den utgångspunkt som din bekant har, nämligen att aktieaffärer kan medföra förluster. Jag läste i bladet idag om filmregissören Lukas Modysson vars pappa förlorade allt han ägde p.g.a. dåliga aktieköp. Alltså, lärdomen är att aktier bör man bara köpa om man har kunskap. Om din bekant saknar kunskap, kanske hon/han gör bäst i att låta bli utan att för den skull försöka övertyga dig om att följa samma exempel.
SvaraRaderaHåller med dig och har för tillfället förkovrat mig med litteratur i ämnet. Här ska minsann kunskap hämtas :-)
Radera