onsdag 18 september 2013

Den lilla röda



När jag fyllde 18 år såg jag fram emot att få arbeta, flytta hemifrån och strax efter gymnasiet skiftade jag bo och inom kort startade jag grogrunden till min allra första buffert. Jag minns det så kristallklart än idag, den där känslan av stolthet att jag, i motsats till många andra hade fast anställning, egen lägenhet samt sparade pengar på banken. Röd var den, bankboken och i den printades det nya långa rader var gång ett uttag eller insättning registrerades. Denna bankbok kom jag att läsa och begrunda många gånger. Endast jag, ingen annan omvandlade intjänade pengar till text i denna röda lunta. I dubbel bemärkelse representerar den lilla röda min självständighet, dels utifrån ett ekonomiskt perspektiv då jag från ung lärt att ta ansvar för mina ekonomiska vägval och dels utifrån det faktum att jag som person har ett starkt egenvärde baserat på den kunskap jag förvärvat genom ovan nämnda vägval.

Denna grund är ursprungen från min barn- och ungdom då jag fick lov att arbeta ihop mina egna pengar. Jag sålde blomlökar, frön, jultidningar, delade ut tidningar, rastade hundar mm., listan kan göras lång. Jag uppmuntrades från tidig ålder att tjäna ihop mina egna slantar. I familjen och släkten finns många företagare och entreprenörer så visst påverkade detta. Det var inte pengabrist i hushållet som var orsak till att jag vid 12års ålder ensam fick ansvara för mina ekonomiska inköp utan en övertygelse hos mina föräldrar att detta var en nyttig erfarenhet där misstagen var mina egna att lära av.

Jag fick rå om barn-, studiebidraget på egen hand och detta var de enda pengar jag fick utan arbetsinsats. Bidraget hade som uppgift att täcka alla mina omkostnader förutom de basala behov för ett barn i skolåldern. Busskort, kläder, nöjen, hårklippning, smink, presenter och allt därtill fick jag betala själv. Arbete på lov, kvällar, helger blev ett nödvändigt inslag i mitt liv. Mina föräldrar betalade allt som familjen hade gemensamt så tro nu inte att jag genomlevde min ungdom nödtorftigt utan varken semester eller enstaka ungdomsläger som var omåttligt populärt back in the old Days.

Jag är idag oerhört tacksam för att jag vid tidig ålder fick förtroendet att ansvara för min egen ekonomi. Det var periodvist svårt men jag minns inte att jag klagade. Jag vet idag att jag har ett oerhört driv när det verkligen gäller och för mig är arbete automatiskt förknippat med belöning, antingen i form av pengar eller i kunskap. Jag hoppas att jag själv kan förmedla detta tänk om hög arbetsmoral till mina barn även om jag och min make beslutat att stötta våra barn mer ekonomiskt än vad jag själv fick uppleva.

Vår första tanke här är att ge våra barn möjlighet att i tidig ålder få erfara att pengar är en form av belöning som erhålls för en viss typ av arbetsinsats. De hjälper mig idag att packa, inventera och med andra lättare sysslor i mitt företag när de själva vill detta. Jag begränsar alltid tiden då jag anser att det inte är hur mycket man åstadkommer utan mer upplevelsen av tillfredställelsen som är det viktiga just nu. Vår dotter köper och säljer bijouterier i form av diadem. tofsar och hårspännen då hennes eget intresse för just denna typ av varor fick bana vägen för hennes första minibutik. Många i bekantskapskretsen skojar friskt om vårt barnarbete men om sanningen ska fram är det inte företaget som betalar arbetsinsatsen utan endast erbjuder arbetstillfällen. Vi tror inte på att betala för hushållssysslor då vi anser att dessa utför familjen tillsammans utan betalning. Är man tillräckligt stor att ansvara för dina hushållssysslor får du ansvara för en betalande syssla. Lönen betalar vi gladeligen ur vår egen ficka.

Vår andra tanke kring barn och ekonomiska möjligheter är vår målsättning att hinna spara ihop  en miljon var till våra barn när de fyllt 20år. Önsketänkande menar många men vi satsar högt. Vi har närmare 15år på oss. Pengarna är i egentlig mening inte en gåva vi ska överräcka utan mer en insats till något de kommer behöva på sikt. Boende, utbildning, en jorden runt resa, ett bröllop, kanske en fastighet som ger avkastning. Denna post kommer ha hög prioritet. Vi vill kunna ge våra barn det där lilla extra som tog oss en evighet att spara ihop till.

Hur sparar ni till era barn?

6 kommentarer:

  1. Tyvärr så förstår jag inte kopplingen mellan att lära sina barn pengars värde och samtidigt överräcka en miljon vid 20års ålder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Per!
      Kanske var jag luddig i mitt resonemang. Vi kommer inte räcka över pengar till våra barn utan förvalta dessa själva. Vi vill kunna stötta våra barn ekonomiskt, nu och i framtiden. Åldern 20år är satt mer som en standard då det för många ungdomar innebär början till ett mer självständigt liv.

      Jag är övertygad om att våra barn kan lära sig pengars värde trots "bonustillfällen". Jag skiljer på belöning och gåva och det är viktigt för mig och min make att våra barn lär att egna pengar fås genom viss typ av arbetsinsats.

      Själv har jag svårt än idag att ta emot gåvor utan genomförd arbetsinsats och jag hoppas att våra barn kan växa upp med insikten att uppskatta en gåva utan förbehåll. Det är en svår balansgång men jag tror att många glömmer bort det faktum att föräldrar redan idag ger sina barn gåvor utan en tanke på krav. Födelsedagspresenter, julklappar mm.

      Jag hoppas med våra medvetna val kan förmedla en sund inställning till ekonomi och hoppas förstås att detta svar kan klargöra dina funderingar. Tack för din kommentar!

      Radera
  2. Jag sparade till min son i början, sen insåg jag att det var bättre att behålla min lilla bostadsrätt som jag hade, när familjen växte och vi flyttade ut. Den är idag betald. För samma sparsumma som jag hade till min son, kunde jag istället betala lägenheten, och idag är den värd mycket pengar. Mer än om jag hade sparat samma summa. Den ligger mitt i Stockholms city och bara väntar på att min son ska flytta dit. Sen om han senare väljer att sälja den och köpa större, så kan han göra det. Eller om han väljer att lägga in pengarna på ett hus. Ett hem är nog det smartaste att ge sina barn i Stockholm PGA bostadsbristen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hålla med dig Minna, ett hem är en riktig fin gåva och så som bostadsmarknaden utvecklats en smart sparandeform.

      Radera
  3. Inget svar på din fråga, men du påminde mig om min första bankbok. Jag var inte mer än 10 år, den var blå och det stod PK-banken (Post- och kreditbanken) med guldfärgad skrift på framsidan. PK-banken var statlig, såldes och blev Nordbanken och heter nu efter ytterligare några sammanslagningar för Nordea. Jag är glad för att jag fick lära mig att spara.

    SvaraRadera