Oväntad rikedom

 

Nyss hemkommen från norr där stugan står belägen, denna lilla pärla som vi så oväntat ärvde av avlägsen släkting . En upptäcksfärd för både vuxen och barn. Barnen mumsar på höstens sista hallon,  letar harsyra i mossen. Vi vuxna öppnar dörrar och tankar historik som efterlämnats. Många år har passerat sen huset var bebott. Hela familjen överrakas av den fantastiska utsikten. Vi tänker tillbaka till den dagen då beskedet kom, då vetskapen om denna plats började gro. Vi förväntade oss ett skogsruckel med bortglömd historia men fann en oas väl bevarad från tidens tand.

Huset har tack och lov lågt värde. Vi önskar inget hellre än att kunna utnyttja denna plats för framtida sommardagar med kvalitativ familjetid. Kanske hade vi fått lov att tänka annorlunda om fastigheten var högre värderad och/eller har höga framtida underhållskostnader.

Vi funderar kring ett lämplig årsunderhållskostnad och landar i dagsläget på 5000kr de kommande åren. Lågt räknat men stugan verkar ha klarat årstiderna hyfsat. Den här stugan har stått pall de senaste 150åren och lär stå några till. Endast naturen behöver tuktas och skorstensbeslag inköpas detta år då den senaste versionen troligen försvann i en storm nyligen.

Fastigheterna som är belägna runt om inbringar låga bud, utflyttningen är stor, glesbygdens gissel och förfall som följd men för oss ett andningshål från renoveringshets och måsten. Uppe vid stugan språkar vi med nyfunna vänner, avlägsna släktingar som visar runt och berättar sin historia. Denna oväntade rikedom, dessa vänliga och kraftfulla individer från norr letar sin rikedom i naturen och genom socialt samspråk, inte genom försköning av sina fastigheter. Det väcker eftertanke och väl hemma känner jag tacksamhet för denna minnesbeta.

Ps. Bilden är arrangerad.