Utebliven affär

Vi valde i dagarna att dra oss ur en budgivning på en fastighet vi länge velat investera en stor del av arvet. Priset passerade vårt slutbud och det grämer mig att gå miste av den fantastiska avkastningen fastigheten kunnat generera. Vi hade planer på att hyra ut stora delar och hyresgäster fanns det gott om. Avkastning på mellan 10-20% i en bransch vi känner väl till hade varit en bra grund inför framtida investeringar. Nu får vi helt enkelt tänka om och hitta nya alternativa vägar till framtida passiva inkomster.

Oanade höjder

Jag välkomnar denna mysiga årstid, när mörkret vinner mark och kylan blir ett bestående element. Nu när ett lugnare tempo eftersträvas och värmeljusen får ta plats trivs jag som bäst i vårt lilla hus med skogen inpå knuten. Naturen var ett stort plus under  husletandet. Skogen är oss nära i fler bemärkelser och en favorit nu på höstkanten är att få glädjas framför en brasa i spisen. När vi påbörjade renoveringen av vårt lilla torp var värmekälla i form av ved en stark önskan. Vår lilla skog kan försörja oss med livslångt förråd så detta gläds vi åt extra mycket denna period.

Vattenburen värme med olika värmekällor var alternativet vi önskade komplettera med men under dåvarande byggnation, för över 10år sedan fanns varken ekonomi eller hållbara energikostnadskalkyler för detta så vi valde direktverkande el. Golvvärme i tre av fyra golv på nedre botten är den mekaniska värme som finns tillhanda. Rikligt med isolering innebär en lägre elkonsumtion och i jämförelse med andra hushåll kan vår förbrukning anses som normal mot det mindre. Beslutet att ha direktverkande el har vi diskuterat många gånger men valet har utifrån vår tidigare blygsamma förbrukning betraktats som positivt. Tidigare ja, för det sista året har elmätaren tickat mer än genomsnittet.

I min sammanställning av de senaste sex kalenderåren kan jag utröna en ökning med ca:53% av årsförbrukningen de första fem. Jag kan skönja perioder med extrem kyla men även lathet från oss när vi brukat golvvärme som ett substitut för avsaknandet av handkraft gällande vedhämtning. Vi har nu bestämt oss för att investera i mätverktyg för att lokalisera eventuella läckor och använda denna kalkyl som en spångbräda för att söka alternativa lösningar för att sänka vår elkonsumtion. I vinter kommer vår andra fastighet på tomten börja värmas upp med bergvärme. Beräknad årsförbrukning där är 10 000kWh så här gäller det att se över alla tänkbara tips. Målsättningen för vår totala förbrukning är 25000kWh. Omöjligt? Lovar att återkomma...

Oväntad rikedom

 

Nyss hemkommen från norr där stugan står belägen, denna lilla pärla som vi så oväntat ärvde av avlägsen släkting . En upptäcksfärd för både vuxen och barn. Barnen mumsar på höstens sista hallon,  letar harsyra i mossen. Vi vuxna öppnar dörrar och tankar historik som efterlämnats. Många år har passerat sen huset var bebott. Hela familjen överrakas av den fantastiska utsikten. Vi tänker tillbaka till den dagen då beskedet kom, då vetskapen om denna plats började gro. Vi förväntade oss ett skogsruckel med bortglömd historia men fann en oas väl bevarad från tidens tand.

Huset har tack och lov lågt värde. Vi önskar inget hellre än att kunna utnyttja denna plats för framtida sommardagar med kvalitativ familjetid. Kanske hade vi fått lov att tänka annorlunda om fastigheten var högre värderad och/eller har höga framtida underhållskostnader.

Vi funderar kring ett lämplig årsunderhållskostnad och landar i dagsläget på 5000kr de kommande åren. Lågt räknat men stugan verkar ha klarat årstiderna hyfsat. Den här stugan har stått pall de senaste 150åren och lär stå några till. Endast naturen behöver tuktas och skorstensbeslag inköpas detta år då den senaste versionen troligen försvann i en storm nyligen.

Fastigheterna som är belägna runt om inbringar låga bud, utflyttningen är stor, glesbygdens gissel och förfall som följd men för oss ett andningshål från renoveringshets och måsten. Uppe vid stugan språkar vi med nyfunna vänner, avlägsna släktingar som visar runt och berättar sin historia. Denna oväntade rikedom, dessa vänliga och kraftfulla individer från norr letar sin rikedom i naturen och genom socialt samspråk, inte genom försköning av sina fastigheter. Det väcker eftertanke och väl hemma känner jag tacksamhet för denna minnesbeta.

Ps. Bilden är arrangerad.

Vår ekonomiska resa

Under de snart 20år min make och jag delat ekonomi känns det i skrivande stund som om resultatet från vår ekonomiska resa torde genererat mer saldo på banken. Många gånger funderar jag över våra tidigare val och visst, nu i efterhand kan jag erinra mig att en hel del lukrativa investeringar vi gått miste om under årens lopp, speciellt inom fastighetsbranschen då den ofattbara prisstegringen aldrig verkar nå status quo. Möjligheterna att spara, placera, investera har varit oändliga men vi valde under våra första år tillsammans att "leva i nuet" och detta kan kanske ses ur en ekonoms ögon vara bortkastad tid då investeringar som utfördes då,  under mitten av nittiotalet och framåt genererat vinster som bräcker ens vilda fantasier.

Vi levde våra första år i hyresrätt, hade grandiosa fester, tog dagen som den kom, hade aldrig tomt i plånboken, arbetade långa dagar/nätter. Kläder, resor, tekniska prylar, tjocka luntor med kvitton och ville vi ha en veckotidning, köpte vi fyra. Vi lånade ut pengar till nära och kära, hyrde filmer var och vareviga dag, pizza på fredag, oxfilé på lördag osv. Paret Slösa hade varit det passande namnet och när jag blickar bakåt så måste det ärliga svaret vara att jag inte idag inte ångrar någonting. Ingen mening att grubbla över det man inte kan förändra utan istället fokusera på vad jag lärt mig av denna era.

Jag ser tillbaka med tacksamheten över att jag fick uppleva detta, kunna hänge mig till alla intressen som dagligen var uppradade, men jag har idag ingen längtan tillbaka. Jag ser nu hellre fram emot godnattsagan med barnen, en katt i knät framför den öppna spisen eller en promenad med familjen i vår egna skog. Mina intressen samt glädjeämnen i dag kräver inte nämnvärt om inga medel alls. Visst har vi långsiktiga mål och dessa kommer kräva en del investeringar, men i motsats till våra första år, ett liv i snabbt tempo kan våra liv idag bäst beskrivas som en långsam strandpromenad. Det är så mycket lugnare nu och vi vill ha det så.

Idag har mer än 10år passerat sen vi la belånad handpenning på vårt hus. En liten stuga som har fått växa allteftersom vi blev fler i familjen. Här har vi investerat belånade pengar samt överskottet från våra inkomster. Här har vi upplevt perioder av ekonomiska svårigheter men även perioder av överflöd som genererade till pengar på banken. Dessa sparade pengar har haft arbetsnamn som Buffert, Sparande, IVF samt Adoption då vi efter misslyckad IVF upplevde något underbart och blev föräldrar till två efterlängtade barn genom adoption. Avbetalningar på bostadslån, studielån, billån, privata skulder, uppstart av ett eget företag osv. jämsides med långtidssjukskrivning, arbetslöshet, studier, föräldraledighet och nu det senaste året icke avlönat arbete är vår historia.

Idag håller vi fortfarande på att bygga, det blir lätt så. Aktuellt just nu ett vedförråd samt en byggnad vi satte spaden i jorden för över fem år sedan. Först med belånade pengar, fortsättningsvis med egenintjänade och som planerades vara färdigställd inom två år men som nu efter ett oväntat arv får ett nytt inflyttningsdatum. Byggnaden inryms garage, uppställningsyta, förråd samt utrymme med kök, badrum samt boendeyta. Denna del av byggnaden kommer inom kort bli ny vistelse för mitt företag då jag växt ur det nuvarande rummet i boningshuset. Förlust har skiftat skrud till vinst och det innebär att våran årsbuffert har en chans att fyllas på. 2013 är ett ytterst intressant år. Nu kör vi!

En fråga till er som läser: Hur ser er ekonomiska resa ut?